Ida redovisar sig

Nähä, då var det väl dags för en liten uppdatering. Kära vänner, jag jobbar på och jonglerar så gott jag kan. Igår redovisades den sista av den mängd olika kurser, projekt och kampanjer jag arbetat med de senaste veckorna (eller månaderna rättare sagt). Allt har gått som solskensdagar- det är ju faktiskt konstigt att inte fler saker gått åt he-piiip-te. Om man ska tro på lagen om alltings jävlighet så borde jag ha stupat för länge sen, men jag står stadig, om än lite trött.

Ett axplock från veckornas arbete följer här:

kursen i visuell kommunikation gick ut på att göra skoivomslag och affisch


Igår var de te å jobbe å jobbe. Kändes som att vara ledig- ibland är det ju skönt att slippa prestera kreativt. Och dagen till ära, i det uuuunderbara vårvädret, så ska jag packa ihop mitt bohag och lämna denna gudsförgätna ö.

Tack för idag, slut för idag.

Se efter...

Jag var tvungen att gå in här och städa lite, som sig bör att en syster gör efter en annan syster där hon drar fram.

Här låg minsann en massa söta kommentarer och skräpade i smyg och hade inte för avsikt att publisera sig själva utan att först bli godkända av en eller flera av ägarinnorna till denna blogg. Inte ska en komplimang förgås och skräpa bort utan att få fylla sin funktion. Det vore inte juste mot varesig den eller den den var avsedd för. (Ja, vad jag förstår så får man skriva så...det må vara en onödigt tjatig formulering, men likväl en korrekt sådan.) 

 ♥          ♥          ♥          ♥         ♥          ♥          ♥          ♥          ♥          ♥          ♥          ♥          ♥          ♥          ♥          ♥          ♥           ♥          ♥          ♥         ♥         ♥          ♥           ♥          ♥

Allt blir bättre. Det sa de på TV i dag. Det blir bättre, vi går mot ljusare tider, fast det ibland kan verka tvärtom. Rent generellt och mera specifikt kommer det bli bättre än det är idag. Det var väl skönt att höra?

Jag kan delvis förstå hur de menar, med mycket god vilja. Så här: Om man mår bra har man framtidstro och mål, lust och vilja att se framåt och jobba för att få en bättre tillvaro och bli en bättre medmänniska. Om man däremot är på väg ner så kan man ju med rätt inställning slå sig i backen på att det kommer att vända när tiden är inne. Är man redan på botten och allt är kass, så KAN det ju liksom inte bli värre. Det bara MÅSTE vända nån gång.

Det är ETT sätt att tänka, om man mår dåligt men ändå har en strimma av positivt tänk någonstans i botten.

I dag är det vårdagjämning. Dag och natt är EXAKT lika långa. Axeln har bytt vinkel, norra polen lutar nu mot solen, nu är det vår tur att få ljus på oss här i kalla norden. Det sa de också på TV idag.

I går ringde de från Radiotjänstikiruna och frågade om jag hade någon TV. Det hade jag...naturligtvis inte, men lovade att jag skulle höra av mig så fort läget ändrades. Det gör man visst lättast genom att gå in på deras hemsida...sa hon.

Radiotjänsikiruna, förövrigt ett av mina hjärteämnen, borde vid närmare eftertanke flytta längre söderut så de får lite mera sol. Tänkte jag. Genialiskt, då kanske de kommer på någon bättre idé hur de ska få in pengar tänkte jag. Sedan fortsatte jag att tänka...på sol och bad, radiotjänstikiruna i baddräkt på stranden..och så kom jag av mig och fick hämta tillbaka mig till saken. Som var vart Radiotjänstikiruna skulle kunna tänkas flytta. Jag tänkte skövde..men sedan tänkte jag att det ju ska vara en stad som man inte per automatik får ångest i, därav blev Västervik givetvis uteslutet på studs. Jag tänkte att det ju måste vara en stor stad, där man blir glad, och där risken att de som jobbar på radiotjänstikiruna skulle dra med sig andra oskyldiga människor ned i bitterheten inte är så stor. Göteborg, tänkte jag. Där har vi det. Där kan Radiotjänstikiruna få vänner, andra intressen, komma ut i solen och kanske till och med börja vitsa med ord. Jag tänker att Radiotjänstikiruna är väldigt, väldigt ensamt däruppe i mörka norr. Kallt och mörkt, ingen spårvagn eller "feskekörka"...har de överhuvudtaget någonting alls däruppe?, tänkte jag, förutom en gruva och en stad ovanpå, som de nog måste flytta lite på.

Är det då så konstigt att de kanske inte alltid har det så lätt? Jag tänkte att man kanske skulle initiera någotslags sysselsättningsstöd för de antällda, kanske kunde vi här nere i söder ha ett fadderbarn på Radiotjänstikiruna, så de får lite ljus i sitt liv?

Jag LOVAR att jag ska tänka vidare på detta heta ämne och återkomma. Jag kan nog inte INTE återkomma om alla tankar jag har haft och kommer att ha om nämnda instans. (Nä jag orkade inte skriva Radiotjänstikiruna en gång till...)

Kram söstra mi och kom ihåg..att ...som pappa hade sagt: "I ett fotbollslag kan alla spela boll, men alla kan inte spela högerback."

Just det. Alltså: There can only be one högerback.




Efterlängtat, oväntat, uteblivet besök.

Sitter och väntar på att någon ska ringa på dörren. Bara så där. Gärna någon som har en nybakad paj med sig och då skulle jag koka te och vi skulle lyssna på Kent och tända lamporna i fönstret, glömma att det regnar, för vi skulle ha så kul och skratta så mycket att tiden flög och det inte spelade någon roll.

Men jag har bott här i nio och en halv månad och ännu har det inte hänt, inte en endaste gång, att någon bara lite i förbifarten tittat in och hälsat på. Det är inte så konstigt, för det här är inte en  okynnes-hälsa-på-plats, och det gör inget- för det mesta.

Men just ikväll hade det varit förbaskat trevligt. Det har varit måndag ända sen jag vaknade i morse, och det har krupit under skinnet på mig och liksom lagt sig som en tung, blöt filt över världen (eller mitt hörn av den) och jag önskar mig glamour och romantik, jag önskar att jag var fantastiskt kreativ hela tiden och att allt var vackert och smakade lite sött och gröna-äpplen-syrligt och friskt. Det gör det inte, det smakar nästan ingenting men lämnar en lite fadd smak i munnen.


Upp till dags datum

Vi är inte så bra på att skriva här.. Men ikväll är det ledigt och jag borde förvisso skriva hemtenta nu, men förutom det så har jag tid över att sitta och knåpa ihop det här. Så att du får veta vad jag har för mig och slipper gå och undra dig fördärvad (som jag ju vet att du gör).

så här började min dag
så här började min dag, med sol i ögonen, färsk frukt och kaffe i lugn och ro. mmm, söndag..

Igår blev jag inbjuden att drick öl och spela rock'n'roll med en bunt vänner. Hittade dem i en rökig replokal på hisingen och det är en fantastisk känsla när man kopplar in elgitarren och bara får tokröja. Jag och nio svettiga män spelade (och drack öl) som galningar till sena natten



den gamla rockstjärnedrömmen vaknar ur sin djupa sömn. Rock on!

Mikael har kommit hem och nu när jag fått lite tid att vänja mig vid det så känns det fantastiskt bra. Det blev lite chockartat till en början, när jag nu gått och vant mig vid att få skräpa runt för mig själv, nynna högt när ingen hör, sitta hemma och rita till mitt i nätterna och inte ha någon att ringa till och berätta var jag är, vad jag gör, vad jag ätit och hur snart jag tänkt vara någon annan stans.. nu låter det ju som om han håller på och jagar mig och ska ha koll på allt jag gör. Så är det ju alltså inte, men det är ändå skillnad på att inte ha någon att rapportera till på nästan tre månader och sen plötsligt ha någon som undrar vad man har för sig all tid han inte själv får vara med. Det är såklart en av de mysiga sakerna med att vara förälskad, men det är väldigt mysigt att ha all ledig tid för sig själv också. Nu har jag acklimatiserats i alla fall, och då drar han till hemsedal. Så får jag vara ifred ett par dagar till.

sommar på klädesholmen























vårsolen får en att längta efter sådana här fina sommarkvällar..

Nu har det krånglat liiite till med flytten och det blir nog ändå inte förrän första veckan i april. Det gör inget, så får det bli. Men mamma pratade om att ändå komma hit helgen runt 27e och att du kanske ville komma då också? Jag saknar dig trehundramiljardersmiljoners ton och en bägare glass med karamellströssel- så mycket!


det har snart gått tre månader sen vi sågs och då hade vi så här roligt..


..och så här...



...och så här! icke att förglömma.

Jag ska äta godis och se klart Charlie and the chocolate factory, som jag och Sofie såg i på i fredags. Först var vi ute och åt, Mikael var också med, och sen skulle vi gå vidare och ta en liten drink nånstans, men vi var trötta som sju höga hus och gick hem som två gamla tanter runt nio på kvällen, köpte godis och skulle kolla på barnfilm, men jag somnade mitt i. Jag ska visst skriva tenta också.. imorrn. Herre min gud, en tjej måste väl få vara lite ledig ibland också!!

Adjöken fröken!

RSS 2.0