bystromliffner

Imorse kom målaren, en storväxt karl med pojkaktigt ansikte. Han var dövstum och tog utan omsvep tag i renoveringen av vårat kök och ena sovrummet. Jag låg kvar i sängen med förkylningen som ett minfält i huvudet. Strax innan elva knackade det på dörren och när jag öppnade stod målaren där med telefonen utsträckt mot mig. "vi ses igen på måndag, då blir det klart" och när jag nickat så han förstått att jag läst klart tog han snabbt tillbaka telefonen, raderade texten och knappade in "nymålat, akta väggarna" och så visade han med vana charader att jag skulle akta axlarna från att stöta emot dörrkarmarna. jag tecknade ett 'båda tummarna upp' och mimade "perfekt", sen gick han och jag bestämde mig för att det var en ovanlig morgon och jag behöver ta mig i kragen.
   Jag tycker genast lite illa om mig själv när jag blir sjuk, känner ett litet förakt sippra fram. Förr i tiden kunde jag älska den legitima ursäkten att få stanna i sängen, men jag har inget kvar jag vill smita ifrån. Det är nog en väldigt bra sak förstås, jag trivs ju med vardagens plikter och har ingen önskan om att få slippa ifrån. Jag vill fixa det här och jag vill göra det bra.
  
Så tummen ur och skorna på. Mina grannar har bråkat konstant i veckor, ungarna har gallskrikit (speciellt kolikbarnet) och mamman såg olycklig och trött och grå ut när jag mötte henne i trapphuset. Då kunde jag tacksamt glömma min förkylning en stund och tänka "Tack som f-n att inte jag är hon". Är det okej att basera dagens humör på skadeglädje, fast det är nog fel ord. Jag är ju inte glad över att hon är olycklig, bara glad att det inte är jag som har fem ungar, varav den ena är en bebis som ylar 24,5 timme om dygnet (ingen vet hur ungen hiner).






Jag hade ett fantastiskt jullov. Var så skönt att komma iväg och att träffa er, hela familjen. Önskar att det var lättare, närmare, billigare, mer tid.. Ni vet. Jag önskar att Göteborg låg nånstans i oskarshamnstrakten. Jag vill träffa er mycket mer, det är ändå två olika saker att tillhöra familjen och träffas ibland och att faktiskt känna varandra. Kom hit vettja, hela bunten, flytta hit. Vårt hav är mycket renare!:) Älskar er.