Bladguld och sköna skogar

Fröken S var här i helgen, har redan återvänt till andra sidan sverige, men lämnade kvar ett litet skimmer. Det blir så mycket trevligare med ruggigt duggregn när man har lite bladguld i själen. Nu känns det lättare och luftigare i göteborg och julen gör sig påminnd på ett ännu ganska omslutande, mysigt och ostressigt sätt.
 
Vi hade en förbaskat lång redovisning av 42x5 modellbyggen, för den som avstår matematiken så blir det 210 modeller och det tog i runda slängar fyra och en halv timmar. Det var verkligen intressant att ta del av (verkligen!), de första tre timmarna. Efter det ägnade jag mig åt att plocka ut vilka i klassen som ska få bli mina bästisar. När jag insett att nuvarande taktik inte funkar eftersom mina handplockade favoritklasskamrater inte umgås med varandra utan i ungefär fem olika grupper, så innebär det att jag måste hänga i fem olika gäng och därmed umgås med ett stort antal personer som kanske inte fyller kraven*. Det blir väldigt ineffektivt umgänge förstår man.
   Så min nya plan är att välja ut en bra styrka, få dessa personer att sluta umgås med sina nuvarande så kallade vänner, inse att jag är lite bättre och roligare och sakta men säkert börja umgås mer med varandra. På så sätt sparar jag tid och energi på att kunna umgås med de jag gillar mest samtidigt. Jag har ett par säkra kort tror jag, som jag bara behöver lägga in nådastöten på, sen är det ytterligare ett par kandidater som jag måste kämpa lite hårdare för att värva.
  *Största problemet med detta gängbildarprojekt är att jag inte kan enas med mig själv om kraven som ska uppfyllas för att vara med i mitt team. Idag plockade jag ut folk utifrån hur bra bus jag tror att de kan tänkas komma på. Ett bra bus ska inte, till skillnad från vad många tycks tro, göra någon illa eller ledsen, det ska inte permanent förstöra någons egendom eller på något vis hindra enskild persons arbete. Ett bra bus har sin grund i förvåning, snopenhet, förundran, förvirring och finurlighet. Imorrn ska jag mer målinriktat börja bearbeta de de ännu intet ont anande utvalda (det kommer för den delen inte alls att göra ont, så varför skulle de ana det?).

M kom hem sent igårkväll. Så fick jag se skymten av honom förut och åka lite spårvagn och skvallra om helgen. Helger är bra på många sätt, speciellt bra är de att prata om efteråt. Det är världens bästa gemensamma nämnare och åker man kommunalt en måndag så får du höra minsann! Imorse kunde jag inte låta bli (jag försökte verkligen), att höra hur en tjej, (vi kan kalla henne Elin för det var vad hon svarade i telefon), berättade för en annan tjej (som vi kan kalla Amanda, vilket den första tjejen Elin kallade henne) om hur hon träffat sin före detta pojkvän (Robin)´s bror (Emil) på krogen och att de blev så glada att se varandra att de bara var tvungna att ta en promenad i slottsskogen och ligga lite med varandra i ett buskage. Det är väl inte mer med det, blir man glad så blir man, men Amanda som suttit tyst ett tag säger til slut "Jag träffade Robin ute i fredags.. vi låg också". En eloge för ärlighet, eller?
  Det fina i kråksången är att det är ett väldigt vanligt fenomen det här med att berätta sina mest privata hemligheter på offentlig plats, som om det faktum att du inte känner personen bredvid gör att ljudvågorna från din röst på något välplanerat vis inte når främlingens öra. Göteborg är sveriges näst största stad, men lik förbannat en småstad. Du är inte anonym på vagnen på väg till skolan eller jobbet. Men för all del, jag ska inte klaga. Inget kan lysa upp en måndagmorgon så bra som ett riktigt kryddigt skvaller!

mitt öde som skvallertant är hugget i sten
mitt öde som skvallertant är hugget i sten
 

Kommentarer
Postat av: Åsa Bys

Vilken underbar bild. Vid första anblicken tyckte jag att det var mormor. Det ser ut som att hon känner mig...

2008-12-04 @ 19:25:18
URL: http://brandtjej.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0